Om din hund eller katt har tandsten rekommenderar vi att boka tid för en munkoll hos oss. Om vi bedömer att ditt djur behöver avlägsna tandstenen görs detta av en sköterska under narkos, där tandstenen avlägsnas med ultraljud och tänderna poleras.
I samband med tandstenstagningen görs en mer noggrann munhåleundersökning för att se om det finns några sjukdomsförändringar i munnen. Vid förändringar tas tandröntgen för att diagnosticera problemet och i de fall där ingrepp krävs bokas vanligtvis djuret in till en uppföljande uppföljande tid till vår tandläkare med behörighet för djur eller tandveterinär.
Plack är en beläggning innehållande bakterier på tänderna som om den får sitta kvar en längre tid orsakar problem i form av inflammation i tandköttet och nedbrytning av tändernas stöttande strukturer (tandlossning). Tandsten är en mineralisering av plack, och även om tandstenen i sig inte orsakar några direkta problem så medför det en skrovlig yta på tanden som underlättar för bakterier att fästa in, vilket påskyndar den nedbrytande processen.
Vissa raser tycks vara mer benägna att drabbas av dålig munhygien och tandlossning, som t.ex. småväxta hundraser.
När bakterier och plack får chans att fästa under tandköttskanten utvecklas gingivit. Detta ses som irriterat och ibland blödande tandkött. Till följd av detta svullnar tandköttet och då bildas små fickor där det sedan samlas mer plack och bakterier varvid tillståndet förvärras. Lämnas inflammationen obehandlad leder den ofta till parodontit.
Parodontit, en bakterieorsakad infektion, är en av de vanligaste tandsjukdomarna hos hund. Ett av de första tecknen är tandköttsinflammation och dålig andedräkt. Inflammationen leder till att en djupare tandköttsficka uppkommer i tandköttskanten.
Borstar man inte tänderna dagligen blir fickan djupare och djupare och plack och bakterier får större möjlighet att föröka sig och påverka vävnader runt tanden. Tandköttet drar sig tillbaka och benet som omger tanden tar skada. Detta leder till att tanden förlorar stödjevävnad, ben och tandkött, och börjar lossna.
Parodontitdrabbade djur får ut stora mängder bakterier i blodet som kan orsaka allvarliga skador på inre organ.
Vid cirka sex månaders ålder brukar de flesta hundar och katter ha bytt sina mjölktänder mot permanenta tänder. Om detta inte sker kan djuret behöva hjälp med att avlägsna mjölktänderna, annars kan problem som bettfel eller trångställning uppstå.
Vid trångställning samlas matrester och plack mellan mjölktanden och den permanenta tanden vilket i sin tur kan leda till gingivit. Som en regel kan sägas att efter att den permanenta tanden brutit igenom ska inte mjölktanden sitta kvar i mer än två veckor.
En tandfraktur kan vara komplicerad eller okomplicerad. Vid en komplicerad tandfraktur är pulpan blottad vilket är mycket smärtsamt och det leder till att bakterier tränger ner i pulpan och orsakar en inflammation i pulpavävnaden och sedan ute i käkbenet.
En frakturerad tand med pulpablotta måste alltid åtgärdas, antingen genom extraktion eller rotfyllning. En okomplicerad tandfraktur, där pulpan inte är blottad, kan i många fall lämnas utan åtgärd men bör ändå kontrolleras hos veterinär. Då tanden slits med åldern kan en sådan skada bli allvarligare med tiden och bör därför kollas upp med jämna mellanrum.
Sjukdomen förekommer hos hund men drabbar främst katter och tycks vara vanligare hos raskatter och äldre katter. Den bakomliggande orsaken till sjukdomen är ej helt klarlagd, men det finns forskning som pekar på att det kan finnas en genetisk faktor och att sjukdomen kan ha ett samband med dålig munhygien.
Sjukdomen kan arta sig på två olika sätt:
1. På rotnivå – Tändernas rötter resorberas och jämnas ut med käkbenet, vilket sekundärt leder till att kronan på tanden faller ut. Denna process anses ej vara smärtsam.
2. I höjd med tandköttskanten – Det sker en resorption i övergången mellan krona och tandrot vilket kan leda till kraftiga inflammationer i tandköttet. Denna process anses vara smärtsam.
För att diagnostisera sjukdomen krävs en undersökning där djuret är helt sövt. Om djuret har tandsten avlägsnas denna och sedan görs en oral undersökning med hjälp av tandsond och tänderna röntgas. De tänder som är drabbade av TR behöver oftast dras ut. Om tanden går att dra ut är beroende på hur påverkad roten är, och om sjukdomsförloppet gått långt kapas tandens krona och roten lämnas kvar. Munslemhinnan sys därefter igen och den kvarvarande rotresten resorberas i käkbenet.
TR är en kronisk sjukdom och kan komma tillbaka senare i djurets liv. Därför bör djuret göra en munundersökning med jämna mellanrum för att kontrollera om ytterligare behandling krävs, föreslagsvis var 6:e-12:e månad.
Stomatit betyder inflammation i munnens slemhinna, och den kan betecknas på olika sätt beroende på var i munnen den sitter. Sjukdomen är väldigt smärtsam och kan leda till att djuret slutar äta. Den ses som sår i munnen och uppkommer genom att djurets immunförsvar överreagerar mot bakterierna som finns i plack. Daglig tandvård är en förutsättning för behandling men i vissa fall kan samtliga tänder behöva extraheras.
Ett bettfel behöver inte innebära problem för djuret men i vissa fall får det negativa följder. Dessa kan korrigeras genom tandställning, extraktion eller slipning. Bettkorrigering utförs endast då felet innebär fysisk påverkan på djuret, ej av kosmetiska skäl.
Det är möjligt att rotfylla vissa tänder när de blivit skadade och detta görs framförallt på hörntänder på arbetande hundar som är beroende av sitt grepp, exempelvis apportörer eller skyddshundar. Vid en rotfyllning rensas tanden på pulpa, blodkärl och nerver, vilket gör att tanden dör. Efter rensningen görs en fyllning som härdas. Det är viktigt att tanden är färdigutvecklad och pulparummet är stängt för att det ska vara möjligt att genomföra en rotfyllning. Vanligtvis sker detta runt 1,5 års ålder men det krävs alltid en röntgenkontroll för att avgöra om patienten är lämplig för ingreppet. Det är viktigt att vara medveten om att tanden inte har samma utseende som innan och att det krävs efterkontroller med röntgen även en tid efter ingreppet.
För att förhindra uppbyggnad av plack och tandsten i munnen är det viktigt att sköta djurets munhygien och det effektivaste sättet är genom daglig tandborstning. Rengöringen förhindrar att djuret drabbas av exempelvis tandköttsinflammation och tandlossning, men daglig munvård ger även dig som djurägare möjlighet att snabbt upptäcka eventuella förändringar eller skador i munnen.
Lite tips inför tandborstning:
